Rubriken är egentligen aningen missvisande. Nog har jag ångest alltid, det har jag lidit av så länge jag kan minnas. Dock är inte just söndagar en specifik dag då denna psykiska åkomma drabbar mig. Ångesten uppsöker mig lite när helst den behagar, måndag som torsdag, dag som natt. Detta onda plågomoln dyker upp när jag helst anar det, bortsett från när jag är full. Då mår jag alltid så fasansfullt bra, är så jävla rätt och framför allt har jag så förbjudet jävla kul och befinner mig endast i nuet. Och så tror jag att jag är obeskrivligt sexig också, men det är en annan femma.

För att återgå till min ångest. Det måste ha att göra med att jag alltid har haft omåttligt höga krav på mig själv, och (hata mig gärna nu) i princip alltid varit bäst vad helst jag gett mig in på helhjärtat. Ända sedan jag var liten har jag varit fullkomligt besatt i att vara bäst och värst och det sitter fortfarande i, även om det inte tar sig lika tydliga uttryck som förr. Just nu känner jag mig bara medelmåttig och det är fan i mig det värsta jag vet. Alla som känner mig kan nog intyga att jag är en person som är allt annat än "lagom". I min värld existerar bara bäst eller sämst, perfektionism eller fullkomlig oduglighet, svart eller vitt, allt eller inget.

Jag ska nu försöka komma till det väsentliga. Jag känner mig intellektuellt understimulerad. Egentligen vill jag nog helst av allt börja plugga men då kan det ju vara en god idé att veta vad man faktiskt vill utbilda sig till också. Jag som alltid har velat plugga juridik har insett att jag inte är beredd att sitta med näsan i en fet lagbok åtta timmar om dagen i minst fem år. Dessutom är juridik och lagar väldigt nationellt knutet vilket inte är tipptopp om man planerar att vara verksam utomlands i framtiden, vilket jag gör. Allting lutar åt att jag så småningom börjar plugga någon typ av business/ internationell ekonomi. Anledningen till detta? Jo, det ska jag tala om, för jag fullkomligt avskyr allt som innefattar ekonomi. Jag är oerhört dåligt ekonomisk lagd, har aldrig i mitt 20-åriga liv gjort en budget, har aldrig sparat till något, har aldrig lyckats bevara ett fyrsiffrigt belopp på sparkontot i över en månad. Jag läste företagsekonomi som tillval i gymnasiet och fick förvisso mvg i kursen, men det är utan att överdriva bland det mest plågsamma jag någonsin gjort. Aldrig har jag tagit del av något så obeskrivligt uttråkande och ointressant som företagsekonomi.

Men ekonomin har en hake på mig. Jag har ett enda mål med mitt framtida yrkesverksamma liv och det är att tjäna pengar. Obeskrivligt mycket pengar. Jag ska kunna köpa exakt vilka jävla kläder jag vill, köra runt i en fet Porsche Cayenne med en tung Rolex runt handleden, leva i ett hem likt ett uppslag i Elle Interior och skänka multum till välgörande ändamål varje år. Nej, men det handlar egentligen inte om materiella fördelar (hehe eller jo till viss del...), det handlar om frihet. Utan frihet kommer jag aldrig någonsin vara lycklig och jag anser att frihet har betydligt starkare koppling till ekonomiska förutsättningar än vad de flesta vill erkänna.

Som vanligt när det är sent och jag är övertrött blir det väldigt mycket svabbel. Det jag egentligen ville säga var nog att att jag längtar så jävla mycket efter att göra karriär, att hitta något jag verkligen brinner för. Jag önskar så innerligt att jag hade en enastående affärsidé, men det har jag tyvärr inte i nuläget. Var tog den obegränsade fantasin man hade som lite vägen, det undrar jag? Jag önskar så innerligt att jag kunde knäppa med fingrarna och helt plötsligt bara ha allting glasklart framför mig. Dock kan jag lova att den dagen då saker och ting börjar klarna, den dagen kommer jag att göra succé. Min prestationsmani är  är möjligtsvis i viloläge just nu, men när verkligen gäller, då kommer det att brinna utav bara helvete.

Tack och god natt.

Nog var det ett par månader sedan jag skrev här minsann? Hursom är jag hemma på Rostvingevägen tom den 4:e mars då jag och Olga kastar oss ner till Barcelona igen.

Jag har inte så mycker mer att säga. Jag lever lite som i en dvala i detta land för tillfället. Det är som om någon slags destruktiv dimma ligger över mig och jag har inte lust till någonting. Jo, förutom att äta då. Hade jag varit naturligt mager och haft en fantastisk ämnesomsättning hade ju inte detta varit något problem, men nu är fallet som så att jag redan är fet och min ämnesomsättning ligger tyvärr på normal nivå, så konstant ätande är inget alternativ. Nu ska jag sluta dalla om min fetma för det gör mig bara deprimerad. För övrigt tvivlar jag starkt på om jag någonsin kommer att bo permanent i detta land igen. Troligtvis inte. Förmodligen inte. Med största sannolikhet inte.

Igår umgicks jag enbart med mig själv. Jag gick en powerwalk till Farsta centrum bara för att upptäcka att jag inte tagit med mig kortet. Det var inte så roligt och jag promenerade hem igen. Sedan låg jag inlåst på mitt rum med datorn på magen och kollade på Toy Story 3 och umgicks med chipsskålen och glasspaketet. Detta var ganska behagligt. Dock hade vi ingen läsk hemma och det var givetvis en djup besvikelse. Sedan låg jag och skypade med Fröken Hedén halva natten och det var nog det bästa jag har gjort på flera dagar.

Nu är jag precis hemkommen från träningen och ska snart hoppa in i duschen och därefter ut i iskylan för att gå till Emma för att slöa ner oss och till Solsidan och Wallander. Fy fan vad jag skulle vilja sätta Bornebush om jag vore karl, fan vet om hon inte är Sveriges snyggaste tjej. Blond och lång som fan, rik, dryg och hes. Precis allt man kan begära. Och när jag ändå maler på om snygga tjejer måste jag bara yttra mig om Italiens vedervärdiga premiärminister Berlusconi. Han kan fan vara det äckligaste som har gått i ett par skor och det det är en obeskrivligt stor gåta hur han kan ha någon som helst politisk makt i ett modert land som Italien ändå faktiskt är. Korruption med STORA BOKSTÄVER.Nej ditt äckel, man är ingen "vänsterhäxa" för att man råkar ha en egen vilja och inte ser någon anledning till att suga din äckliga gubbkuk. Jag funderar starkt på att bli kvinnorättskämpe, för det finns få saker som gör mig så upprörd som när kvinnor objektiviseras och inte har samma rättigheter som män.

Nog om det. För att väga upp min sedvanliga negativitet tänkte jag berätta om fem saker jag gillar (tro det eller ej) just nu. Nummer 1: min och Olgas inflyttningsfest några timmar efter att vi landar på spansk mark. Nummer 2: framgångsrika människor. Nummer 3: smala tjejer. Nummer 4: halvlånga naglar i naturlig färg. 5:  lilla 12-åriga bloggdtrottningen Chloé Schuterman, så jävla klockren unge som springer runt med Balenciagaväskor, Chloéklännigar, ballerinas från Lanvin osv osv i all oändlighet. En vardagsoutfit för den där lilla damen är värd mer än vad en medelsvensson får ut efter skatt. Så jävla rätt.

Tack och hej. Nu ska jag tvåla in mig och ta kort på mig själv i duschen. Hörs förhoppningsvis snart igen!

Felicia

Att vakna upp med smink, oborstade tänder och lukta lik i käften. Islam. Människor som alltid ifrågasätter priser. Ensamhet. När naglarna går av. Bortskaft nagellack. Folk med äcklig nagelform. Skit under naglarna. Män med love handles. Att sakna någon. Att ignorera det faktum att man har en livsstil man inte har råd med. Att avsluta samtalet på Skype. Killar som tar kort på sina fula jävla magrutor. Att vara kär i Zlatan. Att vara kär i Piqué. Att vara kär i Ramos. Att aldrig ha kört en bil. Att bo i resident och behöva anpassa sig efter andra. Att behöva anpassa sig överlag. Orenoverade boenden. Obehagliga män. Medelålders män med sexualdrift. Att inte kunna franska. Att sakna lokalsinne. Att vara besatt i någon som är mycket snyggare än en själv. Att vara tjej och dricka fyra vodka/redbull under en timme och knappt känna sig berusad. Att sova ensam. Att inte kunna laga mat. Tjejer som motarbetar varandra. Att sakna sina bästa vänner så att man ibland håller på att kräkas. Vuxna människor med kontantkort som alltid saknar pengar. Människor utan ambitioner. Män som inte gillar barn. Fula barnvagnar. Morsor som fläker ut pattarna på offentliga platser när de ska amma. Att se män dansa. Människor som tror att de är top notch fast de egentligen är losers. Att alltid bli vidrig på bild. Att vara för fet för sina jeans. Främmande män som tar en på låret. Folk utan allmänbildning. Folk som använder ord de inte behärskar. Att vara vegan. Att behöva skämmas över sitt land pga Sverigedemokraterna. Killar som biter en i halsen och tror att det är upphetsande. Att åka ensam till IKEA och äta korv. Att Cristiano Ronaldo har köpt ett barn. Karlar som inte kan pricka toan när de pissar. Att inte få träffa en av sina bästa vänner på över ett år. Folk som hela tiden statusuppdaterar vad de gör. Män med utsvängda byxor. Stora pärlörhängen från Glitter. Färgade pärlörhängen. Dyslektiker som försöker sig på att skriva dikter. Särskrivning. Praktfittor. Finland. Killar som hatar bögar. Folk som inte gillar att prata i telefon. Tjejer som hatar andra tjejer bara för att de ser bra ut. Folk från Huddinge som ljuger om att de är från Östermalm. Kvinnliga rappare. Människor som inte uppskattar Kungarna av Tylösand. Folk som vägrar ha sex innan äktenskap. Överviktiga barn. Plagg och accessoarer i fejkskinn. Förortsmoral. God mat utan sås. Att Zlatan bara har medgångssupportrar. Präktiga kärringar med fotriktiga skor. Potatisnäsor. Att behöva vänta på saker. Att bli uppraggad av fula killar utan självinsikt.

Med mycket mera.

Idag ar ingen kul dag. Jag har inte kunnat sova pa hela javla natten for att trafiken utanfor mig gor mig fucking horselskadad och jag har inte atit lagad mat pa over en vecka. Min lagenhet ar sa javla motbjudande att jag kraks, men forhoppningsvis flyttar jag idag. Jag pratar inte flytande spanska vilket resulterar i att jag kanner mig oduglig, patetisk och intelligent och jag far aldrig tillfalle att ova da alla spanjorer enbart pratar engelska med mig. Grammatiken ar hysteriskt svar, jag har inga rena klader och framfor allt sa langtar jag efter mamma och pappa till den grad att jag ibland tror att jag ska avlida. Jag vill ata mammas mat och bli skjutsad av pappa overallt och jag vill sova i en skon sang med riktigt tacke och prata det sprak jag beharskar till 100 %.

Forra veckan sop jag i pricip varje dag och det var sa javla kul, men nu ar det dags att ta studierna pa lite storre allvar. Faktiskt. Jag mar illa hela tiden och jag vet inte om det beror pa somnbrist, usla matvanor eller en liten Romeo i magen (jag har andrat mig, min unge ska heta Romeo istallet for Valentino). Skamt asido.

Kanner mig bara sa fruktansvart ensam trots att jag har folk runt omkring mig 22,5 timme per dygn. Antar att det ar omstallningen.

Felicia

God kväll mina damer och herrar!

Simona har flytt till Milano och jag har bosatt mig hos Gerard Piqué. I alla fall i samma stad. Givetvis åkte jag tvärfel från flygplatsen och fick ta taxi för 80 euro. Det sved. Imorse fortsatte misären när jag vaknade tio i åtta trots att jag ställt klockan på sex. Fantastiskt. Efter många jävla om och men med taxi, fel adresser osv osv i all oändlighet kom jag i alla fall fram tillslut, dock en halvtimme försenad. Lärarna är fantastiska, skolan är skitfräsch och i min klass går det en mycket underhållande kines som varken kan spanska eller engelska. På grund av hans språkliga okunskap råkade han idag säga att han brukar äta ormar och jag höll fan på att pissa i brallan.

Det mest fantastiska är dock att skolan har en egen party promotor som ser till att vi super så ofta som möjligt och fixar in oss på gästlistor överallt. Tror jag dog lite när den vetskapen nådde mitt medvetande och eftersom jag inte är känd för att vara den som är den så blir det utgång redan ikväll med några svenska tjejer jag träffade idag.

För övrigt är duschen i lägenheten så jävla vidrig att jag tyvärr inte kan sköta min hygien men annars trivs jag mycket bra. Jag bor med tjejer från Tyskland, Österrike och Lettland och de är snälla och rara och framför allt är de inte till besvär vilket jag uppskattar. Nu sitter jag på Starbucks  med en vedervärdig kaffe och snålar på deras internet. Det här är defintivt sista gången jag ger denna motbjudande dryck en chans och jag har insett att jag aldrig kommer lära mig att dricka kaffe, vare sig det rör sig om vanligt svart, caramell/choko blablabla, latte eller espresso. Ville bara känna mig vuxen och snygg, men jag ska ge bort muggen till någon tiggare i tunnelbanan när jag åker härifrån. Moder Teresa va.

Tänkte eventuellt starta en egen blogg när jag får mer tid eftersom det blir lite dumt att jag och min fru har en gemensam blogg då vi inte ens bor i samma länder längre.

Adjö lovers! 

Inatt kaskadspydde jag åtta gånger och grät mig därefter till sömns. Jag måste ha ätit något sjukt otrevligt för hela jävla magen vände sig ut och in i någon slags extremreaktion på att någonting sjukt bakteriesmittat letat sig ner genom min matstrupe. Jag är verkligen inte kinkig, men när det gäller att spy så finns det inga gränser för min ynklighet. Nog om det, det var väl lika bra att allt kom upp då mitt kaloriintag för dagen säkerligen var det tiodubbla av det som rekommenderas.

Idag har jag passat småbarn. Nu sitter jag och fyller i papper angående CSN-lån. Ikväll ska jag motionera. Barn (speciellt då mina barnvaktsungar) är det underbaraste som finns, men de tar sannerligen musten ur en och jag förstår verkligen inte hur jag någonsin ska orka skaffa egna. CSN-tjafset förstår jag inte. Motionen har jag skjutit upp i drygt två timmar nu. Det blåser höstvindar ute och jag orkar aldrig klä mig i något snyggt och genomtänkt. Det har bott en stor vårtbitare i mitt rum i några dagar och jag har inte orkat göra något åt det. Eftersom det lilla krypet så småningom kommer att svälta ihjäl uppe hos mig gjorde jag honom en tjänst genom att bära ut honom till gräsmattan. Jag har massa roliga bilder att slänga upp här, men tekniska projekt som tar över tjugo sekunder har jag inga planer på att ta itu med.

För övrigt känner jag att det är lite tråkigt att jag inte är uppvuxen i en sjukligt förmögen adelsfamilj, för just nu skulle det inte sitta fel med en trea på Östermalm, en Porsche Cayenne på garageuppfarten, en mörkgrön Balenciaga giant bag samt en fettsugning på Akademikliniken. Tack för mig.

Felicia

Någon gav mig inspiration (har dock inget minne av vem) att lista mina favoritmän all time ever. Piece of cake. Kom nu för fan inte och tjåla om att jag inte har någon smak, för jag är väl medveten om det. Nummer ett är givetvis Zlatan. Han kommer aldrig någonsin att puttas ned från tronen. Däremot har han numera fått sällskap där uppe på pedistalen, gediget sällskap av ingen mindre än den spanska guden Sergio Ramos. HOLY FUCKING FUCKING SHIT VAD JAG ÄLSKAR HONOM!! Jag älskar hans hår, jag älskar hans leende, jag älskar hans tatueringar, jag älskar hans ben, jag älskar hans läppar, jag älskar hans snopp (tror jag), men framför allt älskar jag hans röst! När han öppnar käften tror jag seriöst att det är God himself som tar till orda.

Nåväl. Någon tvåa på listan har jag inte. På tredje plats kommer Alex Schulman. Han ser ut som en häst, men jag har väl egentligen aldrig gjort mig känd för att dras till snygga karlar. Han är så dräpligt attraktiv att jag blir alldeles paff. Och ni som inte har lyssnat på hans sommarprat från fjol - gör det! Det kan vara bland det vackraste jag någonsin hört.

På fjärde plats har vi Mikael Persbrandt. Jag hyser egentligen en slags lågmäld avsky mot äldre män, men han tilltalar mig. Dessutom är han polare med Zlatan och en sådan sak bör ju absolut premieras.

Hade det inte varit för att Thomas Bodström är sosse och Sahlin-anhängare hade han definitivt kvalat in på femte plats. Nu har han tyvärr kommunistiska (vet att det inte stämmer, var bara tvungen) åsikter och anser att Mona "Toblerone" Sahlin är en lämplig kandidat att leda Sverige och det håller inte. Istället placerar jag Andreas Kleerup här. Att han är en knarkare med mustasch bekommer mig inte det minsta, för jag anser honom vara mycket tilltalande.

Felicia

Hej hej hej hemskt mycket hej! Simona avskyr numera att blogga och jag måste väl också placera mig under den kategorin. Jag lyckas inte riktigt formulera mig längre och då kan jag lika gärna låta min feta fingrar avstå från att dansa omkring på tangenterna.

Hur som haver, efter den skandalösa veckan på Gotland for jag iväg till mina morföräldrar och... sov och åt. Hem, packa ny väska, sätta sig på ett plan till Riga med resten av familjen. Kortweekend. Riga var som Stockholm, samma arkitektur, samma vegetation och samma affärer (fast 40 gånger sämre utbud). Hade planer på att stödja den inhemska kulturen genom att köpa handgjorda bärnstenssmycken men när jag insåg att de såg ut som torkad honung (alternativt diarréklumpar) lät jag bli. Männen såg ut som testosteronstinna kamphundar i jeans med usel passform och kvinnorna var perfekt smala och slinkiga. Alla män var dessutom hallickar och kvinnorna var hookers. Nog om det.

Första dagen på hemmaplan började i kaos då jag och pappa hamnade i ett jättegräl (5 lax i mobilräkning, en kostnad som jag för övrigt överlåter till mina föräldrar varje månad). Jag skrek sönder mina stämband och låg i sängen och grinade i vansinne, fullständigt raseri. Efter någon timme var allt återigen frid och fröjd, jag mötte upp Malin K och åkte och köpte mig en ny kamera. Thaimat till middag och nu väntar mina dagliga telefonsamtal till allt och ingenting. Telefontorsk är precis vad jag är, kan sitta och tjöta i timmar om allt och ingenting, med i princip vem som helst.

Imorgon vankas det kräftskiva (jag avskyr skaldjur och planerar att äta chips) och på lördag har mamma födelsedagsfest. Söndag innebär jobb på cafét där jag inte satt min fot sedan i början av juni och på måndag börjar jag att passa småttingarna igen. Nu gäller det att hålla i stålarna för från och med den 20 september befinner jag mig inte längre på svensk mark. Då kan det vara bra med några extra kronor i fickan för jag är ju inte direkt känd för att leva snålt, he he. Jag unnar mig exakt allt jag påstår mig behöva och det är kanske inte alltid det optimala för min våldtagna ekonomi.

Nu ska jag cleana upp mitt rum lite för annars får jag stryk här hemma. Bilden nedan har för övrigt inget med texten att göra, jag vill bara göra er uppmärksamma på att han är mannen i mitt liv och att vi älskar vi älskar varandra.

Felicia

Jag - låg du med honom?

Anonym - alltså... fan det gick typ inte? Det var som cement i fittan!

- Pappa *blir tvungen att svänga undan för en cyklist som cyklar mitt i vägbanan* För i helvete din förbannade astronautjävel!

"En del stora är rövare. Dom tror att om dom föser ihop två ungar i lämplig ålder så blir dom automatiskt kompisar. Slut. - Utdrag ur min lillebrors skrivbok från lågstadiet

Anonym - Det gör inget om du råkade mensa ner hans säng, det är kvinnligt.

Jag - det sitter en naken karl som har somnat skitandes på vår toa! Vad fan ska vi göra?

Simona - seriöst, ska vi ringa Polisen?

Felicia

God kväll. Jag är hemma i Stuvsta och Simona är på Öland. Vad hon gör för tillfället har jag ingen jävla aning om. Jag däremot har precis tryckt i mig en pizza, en halv chipspåse, såna där gröna starka nötter (wasabi?) och en vaniljmunk. Är fortfarande inte mätt. Bara tanken på allt skräp jag har tryckt i mig den senaste veckan ger mig svindel, kaloriintaget måste fan vara niosiffrigt. Enligt mina beräkningar var senaste gången jag rörde en grönsak i måndags då jag åt två gurkskivor på en macka. Fantastiskt.

Gotland var såklart dödskul och innehöll allt och lite till. Nu mår jag lika dåligt som jag alltid gör då jag lämnat mina gosisar efter x antal dagar tillsammans. Tja tomhet! Bildbevis existerar inte då kameran är spårlöst försvunnen. Trist as hell och du som har den i din ägo kan väl åtminstone bemöda dig att ge tillbaka minneskortet, det är allt jag begär, din fitta.

Ja ja, nu ska jag gräva i skafferiet efter någonting som gör mig ännu fetare. Snart spricker jag antagligen. Puss.

Felicia